Eva sade i energidebatten
Herr talman!
Jag vill först deklarera att jag, liksom många andra här i kammaren, är kritisk till den skrivning om kärnkraften som finns i propositionen och i näringsutskottets betänkande. Jag anser att den är ensidig och inte beaktar risken för kärnvapenspridning genom driften av kärnkraftverken. Kärnreaktorerna ger ju upphov till nytt kärnvapenmaterial, i första hand plutonium, vilket vi fick en påminnelse om häromdagen när Nordkorea officiellt deklarerade att de sprängt en plutoniumbomb och ämnar använda all plutonium i det utbrända kärnavfallet till bomber. Vad en stat kan göra kan också illegala grupper som kommer över materialet göra, och vi vet att plutonium är en vara som stjäls och smugglas.
För mig känns det mycket olustigt att vi i Sverige i dag har plutonium i våra reaktorer och lagringsplatser som kan ge upphov till tusentals atombomber. Att denna fråga över huvud taget inte diskuteras beror tydligen på att den väcker för mycket ångest. Min känsla av frustration delas av stora delar av Centerpartiets gräsrötter jämte freds- och miljörörelserna.
Ett av de stora problemen i det underlag som vi fått i propositionen och utskottets skrivning är att inte den pågående och kommande prövningen av kärnavfallets långsiktiga lagring och säkerställande har inväntats. Hur kan man öppna för en eventuell utbyggnad av kärnkraften innan man visat hur man kan lösa de problem den genererar? Man har betraktat ett flerdimensionellt och komplext problem ur den enda synpunkten att det rör sig om trygghet för energiförsörjningen i nuläget. Men hur stor är försörjningstryggheten den dagen en plutoniumbomb, gjord av en terrorgrupp som utnyttjat använt kärnbränsle, detonerar någonstans i världen? Då kan det bli tvärstopp i många kärnreaktorer. Då kan kärnkraftsbubblan brista snabbare än till och med finansbubblan.
Herr talman! Frågan om kärnkraft är således inte bara en fråga om energiförsörjningen i dagsläget, utan om att det kärnvapenmaterial som bildas och som nu ligger i avfallet och kan utvinnas med mer än 30 år känd teknik inte på några villkor ska få komma på avvägar, vare sig vid transporter, under drift av reaktorerna eller vid lagring och mellanlagring. Hur garanterar man detta för årtusenden framöver, och vem har ansvaret? Hur kan man öppna upp för nya reaktorer utan att ställa krav på både miljösäkerhet och säkerhet mot kärnvapenspridning under en framtid när vi som lever här nu inte längre finns? Detta är en etisk och moralisk fråga.
Därför måste eventuella beslut om nybyggnation av kärnkraftverk också föregås av en analys av problemen och kostnaderna för att säkra kärnavfallet, inte bara mot läckage och spridning i miljön utan också mot åtkomst och spridning till illegala organisationer, och detta för många tusentals år framöver. Detta är kostnader som måste drabba reaktorägarna och inte skattebetalarna, även om samhället, kanske militären, måste ombesörja själva bevakningen.
Att förorenaren och den som orsakar riskerna ska betala är ett bra förslag i den proposition som nu föreligger. Det är därför viktigt att det utredningsarbete om en ny kärnkraftslagstiftning som aviseras kompletteras med en kostnadsberäkning av hur stora medel branschen måste fondera för övervakning och kanske vakthållning under stora tidsrymder. Det innebär att kärnkraftsbolagens betalningsansvar för att hindra kärnvapenspridning måste fastläggas tydligt i en ny lagstiftning.
Herr talman! Jag har här i riksdagen saknat debatter om och belysning av problematiken med kärnkraftens koppling till kärnvapenspridningen. Den unga generationen, under 30 år, verkar i stort sett okunnig om kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen. Och kärnkraftsindustrin och dess politiska representanter har under lång tid undanhållit denna verkligt obekväma sanning. I stället har man beskrivit kärnkraften som klimatvänlig och kanske rent av förnybar. Men den uranbrytning som föregår tillverkningen av kärnbränsle är varken klimatvänlig eller förnybar, vilket också många svenska kommuner och medborgare fått erfara. Att förorda kärnkraft med motiveringen att den på något sätt skulle vara miljövänlig är därför grovt vilseledande.
Som jag läser utskottets betänkande tar vi i dag inte ställning till kärnkraftens framtid. Regeringen har aviserat att man efter utredningar avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Inför detta vill jag betona att regeringen på allvar måste ta tag i frågan om kärnvapenspridning och utarbeta en ny lagstiftning som både klarlägger ansvaret för att kärnavfallet inte orsakar miljöskador och tydliggör det ekonomiska och praktiska ansvaret för att det klyvbara materialet i kärnavfallet bevakas både manuellt och elektroniskt under dessa mycket långa tider. Därför anser jag att en ny lagstiftning behövs, men den kan inte bygga på det ensidiga synsätt som presenteras i propositionen. Man måste inkludera spridningsriskerna.
Vi vanliga medborgare är fullt medvetna om att tillvaron rymmer flera risker samtidigt. Vi har nu, som jag ser det, ett brett stöd för att ersätta kärnkraften med de verkligt förnybara energislagen och lära oss att arbeta på naturens villkor. Därför stöder jag regeringens proposition på de punkter som gäller energieffektivisering och utveckling av nya, gröna alternativa energikällor.
Näringsminister Maud Olofsson hade i sitt anförande sagt följande:
”Ja, vi tillåter att gamla kärnkraftverk byts ut mot nya, men det sker utan statliga subventioner.
Vi ger också ett ökat ansvar till kraftbolagen att klara säkerhetsfrågorna. Och jag vill säga att jag tycker att det är oerhört viktigt att säkerhetsfrågorna tas på största allvar. Det är vi också eniga om i regeringen.
Det är klart att Vattenfall och andra som äger kärnkraftverk här i Sverige ska göra det på ett säkert sätt.
Det är klart att vi måste ta hand om avfallet, så att vi inte riskerar kommande generationer. Vi har redan avfallet här. Vi måste ta hand om det, och det ska ske på ett säkert sätt. Det ska inte finnas en risk att det här plutoniet används för kärnvapenspridning.”
Solveig
TALET JAG INTE FICK HÅLLA.
Herr Talman
Svenska folket sa Nej till Kärnkraft i en dramatisk folkomröstning 1980.
Vi sa nej till Kärnkraft som senare resulterade i en Lag den s.k AVVECKLINGSLAGEN eller STOPPLAGEN! Inga fler kärnkraftverk skulle byggas utöver de 12 reaktorer som fanns och de skulle avvecklas till 2010 Vi skulle satsa på Alternativ; SOL, VIND, VATTEN och EFFEKTIVISERING.
Svenska folket ansåg att kärnkraften var livshotande. Den kunde snabbt förvandlas till KÄRNVAPEN. Den kunde utplåna hela jorden. Göra jorden till ett inferno. Smitta ner och döda med radioaktivitet som det tar tusentals år att klinga av.
Idag är det den 15 juni 2009. Det är snart 30 år sedan vi hade folkomröstning.
Det är inte så lång tid men för människan är det en ansenlig tid. Många har åldrats, många har gått i graven och många nya människor har fötts och vuxit upp.
Vi har gått in i en ny tid nu säger man och nu har vi fått nya värderingar. De flesta här i riksdagen var barn och tonåringar när kärnkraften debatterades. Och för er och alla andra ute i samhället är det väldigt längesen – och människan har ju så lätt att glömma. Att förtränga. Att vänja sig. ” Dom står ju trots allt där dom där kärnkraftverken i Forsmark, Oskarshamn och Ringhals –det har ju inte hänt nåt…dom ser ju så beskedliga ut…man får väl vänja sig. Ja, ja några incidenter - men det var väl inte så farligt man kan väl inte vara rädd för allting nu heller! Tjernobyl!? Ja men det var ju i Ukraina…det var ju så länge sen …det var 1986 - jaså ja stenåldern! Så säger en del yngre människor som har helt andra politiska problem idag
Och ändå finns det många unga idag som också är djupt bekymrade över kärnkraftspridningen i världen… Jag träffade nyligen en grupp högstadieelever som förundrade sig över att de vuxna inte diskuterade mer kärnkraft idag.” Det är ju så tyst! Det borde bli en ny folkomröstning. Vi har väl en demokrati!”
Det finns 440 kärnkraftreaktorer idag. På många håll vill man bygga fler. Bl.a i Kina.
Efter ett personligt besök av Hans Blix och efter WMDC:s rapport om massförstörelsevapen antog STOCKHOLM FN FÖRENING i anslutning till sitt årsmöte den 22febr (2007) ett uttalande i vilket man betonar att; kärnvapenhotet är en mer akut fara för mänsklighetens överlevnad än de kommande klimatförändringarna. Flera andra tunga rapporter talar i samma riktning.
Kärnkraft och kärnvapen – de siamesiska tvillingarna. Minsta mängden som behövs för en plutoniumbomb ryms i en cocacolaburk och ”den kritiska massan” ligger mellan 4 och 7 kilo.
Idag finns cirka 1900 ton plutonium i världen varav 90% i reaktorer och andra civila förråd. Detta kan ge hundratusentals atombomber. Man varnar för terrorister.” Utrustningen som behövs skulle inte bli särskilt mer komplicerad än den som redan används av kriminella grupper vid heroinframställning ”
Förutom de stora ofattbara olycksriskerna och spridning av kärnvapen finns ATOMSOPORNA. Kärnbränsleavfallet som växer lavinartat! Dessa atomsopor som måste förvaras i kopparkapslar som inte håller måttet enligt oberoende forskare. Dessa kopparkapslar är omslutna av bentonitlera och dessa måste sänkas ner djupt i berggrunden och isoleras från omgivningen i tusentals år. DETTA AVFALLSPROBLEM ÄR INTE LÖST! Avfallsrådet varnar bl.a för den inte helt säkra bentonitleran. Risken finns att den skulle kunna spricka och det strålningsintensiva avfallet skulle kunna rinna ut i grundvattnet.
Nu i år 2009 vill regeringen bryta upp Svenska Folkets Stopplag. Man vill riva upp den lag som i demokratisk ordning röstades fram. Nu är det snart möjligt att bygga 10 nya kärnkraftverk
Kärnkraftsindustrin ligger i startgroparna. I Oskarshamn planerar E On att bygga världens största kärnkraftverk.” Vi är mycket intresserade och seriösa i våra planer” säger Per Lindell
VD för E ON Kärnkraft.
Det är en stor klyfta mellan kärnkraftmotståndare och kärnkraftanhängare.
En gång under ett besök på Oskarshamns kärnkraftverk möttes vi och skulle försöka reda ut vari skillnaden bestod.
Båda parter kom fram till att kärnkraftanhängarna byggde vidare på en lång spännande teknisk utveckling som man konsekvent måste följa. RISKERNA FICK MAN TA!
(lite strålning måste väl en karl tåla, som någon yttrade lite skämtsamt)
Kärnkraftmotståndarna däremot inriktade sig på framtiden och barnen, barnbarnen och de kommande generationerna och kunde INTE ACCEPTERA RISKERNA!
Den ideologiska klyftan var bråddjup!
Herr Talman Jag var kärnkraftmotståndare 1980. Jag är kärnkraftmotståndare 2009
Jag kan därför inte stödja utskottets förslag till riksdagsbeslut d v s punkt 5.
Tack herr Talman
(Denna min framställning kunde jag inte framföra p.g.a påtryckningar)
måndag 10 augusti 2009
söndag 24 maj 2009
Det är fler ledamöter som tvekar om demokratin i riksdagen
När riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson under de senaste dagarna givit uttryck för sin besvikelse över partiernas toppstyrning och ledamöternas brist på egna resurser är det många riksdagsledamöter som känner igen situationen. Anne-Marie har sällskap av både tidigare och idag närvarande ledamöter i riksdagen. Därför är det en angelägen debatt hon tar tag i. Debatten inrymmer både konstitutionella tillkortakommande och frågor om makt, prestige och mänskliga svagheter. Den grundläggande frågan gäller i högsta grad frågan om det finns demokrati i riksdagen.
Ledamöterna är visserligen demokratiskt valda, men vilket inflytande har de? I vilken utsträckning kan de påverka de förslag som regeringen lägger fram? Min partikamrat Johan Linander menar att han har inflytande och kan påverka förslagen fram till dess att propositionen läggs. Men detta verkar vara få förunnat, och när det gäller vissa mycket stora framtidsfrågor sker förankringen först med de andra partiledarna i alliansen och sedan "serveras" överenskommelsen till riksdagsledamöterna som förväntas ställa sig bakom. Häri ligger en stor del av riksdagens demokratiska underskott.
Men jag menar att det går att förankra förslagen i riksdagsgrupperna innan regeringen fattar sitt beslut. Regeringen kan göra ett preliminärt förslag som förankras hos de berörda riksdagsgrupperna. Då kan styrkor och svagheter i förslaget komma i dagen. Min erfarenhet är att många riksdagsledamöter har stor klokskap i de frågor som tas upp till beslut. Om riksdagsgruppernas synpunkter granskas av regeringen kan ett reviderat förslag arbetas fram, som då verkligen är förankrat hos partigrupperna. En sådan ordning skulle kanske fördröja en proposition ca två till tre veckor. Men fördelen skulle vara att regeringens förslag skulle ha högre kvalitet och legitimitet. Regeringen skulle också undvika att senare behöva ”backa” för att förslag som läggs är bristfälliga eller inte leder till avsedda resultat.
Eva
Ledamöterna är visserligen demokratiskt valda, men vilket inflytande har de? I vilken utsträckning kan de påverka de förslag som regeringen lägger fram? Min partikamrat Johan Linander menar att han har inflytande och kan påverka förslagen fram till dess att propositionen läggs. Men detta verkar vara få förunnat, och när det gäller vissa mycket stora framtidsfrågor sker förankringen först med de andra partiledarna i alliansen och sedan "serveras" överenskommelsen till riksdagsledamöterna som förväntas ställa sig bakom. Häri ligger en stor del av riksdagens demokratiska underskott.
Men jag menar att det går att förankra förslagen i riksdagsgrupperna innan regeringen fattar sitt beslut. Regeringen kan göra ett preliminärt förslag som förankras hos de berörda riksdagsgrupperna. Då kan styrkor och svagheter i förslaget komma i dagen. Min erfarenhet är att många riksdagsledamöter har stor klokskap i de frågor som tas upp till beslut. Om riksdagsgruppernas synpunkter granskas av regeringen kan ett reviderat förslag arbetas fram, som då verkligen är förankrat hos partigrupperna. En sådan ordning skulle kanske fördröja en proposition ca två till tre veckor. Men fördelen skulle vara att regeringens förslag skulle ha högre kvalitet och legitimitet. Regeringen skulle också undvika att senare behöva ”backa” för att förslag som läggs är bristfälliga eller inte leder till avsedda resultat.
Eva
tisdag 28 april 2009
Kärnkraften är en demokratifråga
Den 25 april höll Fokkampanjen mot kärnkraft/kärnvapen ett möte på Sergels Torg i Stockholm. Då sade Solveig föjande:
NEJ TILL KÄRNKRAFT
Jag trodde aldrig att vi skulle behöva kämpa mot kärnkraften mer!
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva stå här – på Sergels torg och demonstrera!
Jag trodde att Svenska Folket hade sagt sitt. Vi sa NEJ TILL KÄRNKRAFT i en dramatisk omröstning 1980. Vi sa NEJ TILL KÄRNKRAFT som resulterade i en LAG – den s.k AVVECKLINGSLAGEN eller STOPPLAGEN! Inga fler kärnkraftverk skulle byggas utöver dem som fanns och de skulle avvecklas till 2010. Vi skulle satsa på SOL;VIND;VATTEN; EFFEKTIVISERING!
Svenska folket ansåg att kärnkraften var livshotande. Den kunde snabbt förvandlas till KÄRNVAPEN. Den kunde utplåna hela jorden. Göra jorden till ett inferno. Smitta ner och döda med radioaktivitet som det tar tusentals år att –att klinga av!
Kärnkraften är som ett monster- en radioaktiv vulkan som förrädiskt ligger där och vilar lugnt.
Allt är frid och fröjd. Den tickar på så fint och tyst och ger energi. I Forsmark, i Oskarshamn och i Ringhals. Det går många år. Ingenting förfärligt händer. Några incidenter bara. Människan glömmer. Människan har så lätt att glömma – särskilt i vår snabbfotade tid där själva glömskan är en strålande förutsättning för vår ideal- och konsumtionsideologi.
Och ”kärnkraften är ju så fantastisk - den ger elkraft – den skapar jobb - den skapar ekonomi! Pengar! Den ger stora pengar! Bonus!”
Kärnkraften , som vi alla vet, ger också kärnvapen och makt åt stormakter, terrorister och diktaturer.
Och Monstret ligger där så oskyldigt och ler så vackert mot oss i Forsmark, Oskarshamn, Ringhals.
”Ja men herregud , vi behöver väl inte dramatisera, så farligt är det väl inte", säger vi och känner oss trygga.
Men så en vacker dag klipper monstret till! Skoningslöst! Urskillningslöst!
En KÄRNKRAFTSOLYCKA tar aldrig slut! Effekterna ligger kvar i tusentals år.
Det lär finnas 440 kärnkraftreaktorer i drift världen över idag. På många håll vill man bygga fler. Bl. a i Kina.
Förutom de stora olycksriskerna och spridning av kärnvapen finns ATOMSOPORNA,
Kärnbränsleavfallet som växer lavinartat! Dessa atomsopor som kanske kommer att förvaras i (koppar??)kapslar djupt nere i berggrunden för att isoleras från omgivningen. NEJ- DETTA AVFALLSPROBLEM ÄR INTE LÖST!
Nu i år 2009 vill regeringen bryta upp Svenska folkets Stopplag. Man vill riva upp den lag som i demokratisk ordning röstades fram ; Inga nya reaktorer skulle byggas och de som var kvar skulle vara i drift till 2010. Därefter skulle kärnkraften vara slut i Sverige! Vi skulle satsa på förnyelsebara energikällor för framtiden.
Men nu är det snart möjligt att bygga 10 nya kärnreaktorer om riksdagen säger Ja!
Kärnkraftsindustrin ligger i stargroparna. I Oskarshamn planerar E.ON att bygga världens största kärnkraftverk. Det kan bli 5 ggr så stort som ett av de gamla i Oskarshamn och kostar 55 miljarder! ”Vi är mycket intresserade och seriösa i våra planer”
säger Per Lindell VD för E.ON Kärnkraft.
Det är en stor klyfta mellan kärnkraftmotståndare och kärnkraftanhängare.
En gång under ett besök på kärnkraftverket i Oskarshamn när vi möttes skulle vi försöka reda ut vari skillnaden låg mellan oss.
Båda parter kom fram till att kärnkraftanhängarna byggde vidare på en lång teknisk utveckling som började med USAs kärnvapen under andra världskriget och som man konsekvent måste följa. Riskerna fick man ta! /Lite strålning måste väl en karl tåla, som någon yttrade lite skämtsamt /
Däremot kärnkraftmotståndarna inriktade sig på framtiden och barnen, barnbarnen och de kommande generationerna och kunde inte acceptera riskerna.
Den ideologiska klyftan var bråddjup!
För 23 år sedan hände det som inte kunde hända – inte fick hända.. I Tjernobyl
Det var en underbar vårdag. Min lilla dotter och jag plockade tussilago vid dikesrenen.
Och så hörde vi på radio…ja, resten vet vi…
Säg Nej till Kärnkraft!
NEJ TILL KÄRNKRAFT
Jag trodde aldrig att vi skulle behöva kämpa mot kärnkraften mer!
Jag trodde aldrig att jag skulle behöva stå här – på Sergels torg och demonstrera!
Jag trodde att Svenska Folket hade sagt sitt. Vi sa NEJ TILL KÄRNKRAFT i en dramatisk omröstning 1980. Vi sa NEJ TILL KÄRNKRAFT som resulterade i en LAG – den s.k AVVECKLINGSLAGEN eller STOPPLAGEN! Inga fler kärnkraftverk skulle byggas utöver dem som fanns och de skulle avvecklas till 2010. Vi skulle satsa på SOL;VIND;VATTEN; EFFEKTIVISERING!
Svenska folket ansåg att kärnkraften var livshotande. Den kunde snabbt förvandlas till KÄRNVAPEN. Den kunde utplåna hela jorden. Göra jorden till ett inferno. Smitta ner och döda med radioaktivitet som det tar tusentals år att –att klinga av!
Kärnkraften är som ett monster- en radioaktiv vulkan som förrädiskt ligger där och vilar lugnt.
Allt är frid och fröjd. Den tickar på så fint och tyst och ger energi. I Forsmark, i Oskarshamn och i Ringhals. Det går många år. Ingenting förfärligt händer. Några incidenter bara. Människan glömmer. Människan har så lätt att glömma – särskilt i vår snabbfotade tid där själva glömskan är en strålande förutsättning för vår ideal- och konsumtionsideologi.
Och ”kärnkraften är ju så fantastisk - den ger elkraft – den skapar jobb - den skapar ekonomi! Pengar! Den ger stora pengar! Bonus!”
Kärnkraften , som vi alla vet, ger också kärnvapen och makt åt stormakter, terrorister och diktaturer.
Och Monstret ligger där så oskyldigt och ler så vackert mot oss i Forsmark, Oskarshamn, Ringhals.
”Ja men herregud , vi behöver väl inte dramatisera, så farligt är det väl inte", säger vi och känner oss trygga.
Men så en vacker dag klipper monstret till! Skoningslöst! Urskillningslöst!
En KÄRNKRAFTSOLYCKA tar aldrig slut! Effekterna ligger kvar i tusentals år.
Det lär finnas 440 kärnkraftreaktorer i drift världen över idag. På många håll vill man bygga fler. Bl. a i Kina.
Förutom de stora olycksriskerna och spridning av kärnvapen finns ATOMSOPORNA,
Kärnbränsleavfallet som växer lavinartat! Dessa atomsopor som kanske kommer att förvaras i (koppar??)kapslar djupt nere i berggrunden för att isoleras från omgivningen. NEJ- DETTA AVFALLSPROBLEM ÄR INTE LÖST!
Nu i år 2009 vill regeringen bryta upp Svenska folkets Stopplag. Man vill riva upp den lag som i demokratisk ordning röstades fram ; Inga nya reaktorer skulle byggas och de som var kvar skulle vara i drift till 2010. Därefter skulle kärnkraften vara slut i Sverige! Vi skulle satsa på förnyelsebara energikällor för framtiden.
Men nu är det snart möjligt att bygga 10 nya kärnreaktorer om riksdagen säger Ja!
Kärnkraftsindustrin ligger i stargroparna. I Oskarshamn planerar E.ON att bygga världens största kärnkraftverk. Det kan bli 5 ggr så stort som ett av de gamla i Oskarshamn och kostar 55 miljarder! ”Vi är mycket intresserade och seriösa i våra planer”
säger Per Lindell VD för E.ON Kärnkraft.
Det är en stor klyfta mellan kärnkraftmotståndare och kärnkraftanhängare.
En gång under ett besök på kärnkraftverket i Oskarshamn när vi möttes skulle vi försöka reda ut vari skillnaden låg mellan oss.
Båda parter kom fram till att kärnkraftanhängarna byggde vidare på en lång teknisk utveckling som började med USAs kärnvapen under andra världskriget och som man konsekvent måste följa. Riskerna fick man ta! /Lite strålning måste väl en karl tåla, som någon yttrade lite skämtsamt /
Däremot kärnkraftmotståndarna inriktade sig på framtiden och barnen, barnbarnen och de kommande generationerna och kunde inte acceptera riskerna.
Den ideologiska klyftan var bråddjup!
För 23 år sedan hände det som inte kunde hända – inte fick hända.. I Tjernobyl
Det var en underbar vårdag. Min lilla dotter och jag plockade tussilago vid dikesrenen.
Och så hörde vi på radio…ja, resten vet vi…
Säg Nej till Kärnkraft!
lördag 21 mars 2009
Demokrati i riksdagen?
Solveigs blogg
Jag kommer från en helt annan värld. Teatern! Nu är jag i den politiska världen. Riksdagen! I drygt två år har jag varit riksdagsledamot och fått insyn i vår svenska demokrati. Första tiden gick jag omkring som i ett rus. Jag hade blivit en av de 349 riksdagsledamöterna som skulle försvara och kämpa för vårt demokratiska styrelsesätt. Jag hade blivit vald av folket och hade fått stol 209. Stolen var blå med mjukt tyg. Den hade spakar och kunde svänga nästan runt. En gång klämde jag mig så illa att jag blödde, men det gjorde ingenting. Jag ville mer än så!
Jag hade aldrig förr arbetat med politik - det vill säga varit politiker. Däremot har jag slagits mot politiker - ganska våldsamt faktiskt - men det var på 70-talet och nu är det 2009. Världen har förändrats och jag också förmodligen. I början vandrade jag omkring i både det gamla och nya riksdagshuset som är förenade med förnämliga sammanbindningsbroar. Jag har också försökt orientera mig i de gamla underjordiska gångarna. Där går jag alltid vilse. Där vill jag inte vara ensam!
Vår plenisal (där man röstar) ligger högt ovan jord med utsikt över vatten, himmel och stadshuset. Sol och ljus flödar in. Hit sprang jag ofta upp den första tiden även när det var tomt och vi inte röstade. Jag bara stod där och kände mig glad och stolt. Jag befann mig mitt i den svenska demokratins hjärta! Jag bara stod där och smakade på känslan men mycket har hänt sedan dess!
Evas blogg
Samtidigt med Solveig kom jag in i riksdagen, även jag från andra världar. I mitt fall var det fråga om utbildning och forskning inom naturvetenskap, teknik och miljö med baser i Göteborg och Borås. Men jag har också varit verksam i svenska och norska forskningsråd och forskningsinstitut.
Liksom teatern är lärdomsorganisationerna "samhällen i samhället", där människans styrka och svaghet visar sig, ibland oväntat och utan förvarning. Av våra sju dödssynder är nog fåfängan, högmodet och avunden de som jag oftast kommit i kontakt med, men synderna har på senare tid alltmer kommit att förblekna genom etableringen av demokratiska styrformer, där såväl studenter som anställda kan göra sina röster hörda.
Under de år jag arbetat har jag särskilt uppskattat den vidgade världen med samarbete och kunskapsutbyte med människor från andra länder. Genom att vänskap och kontakter mellan våra svenska ungdomar och unga människor i såväl I- som U-länder fått utvecklas, finns det idag större möjligheter än någonsin att utveckla demokrati och välstånd även i länder där det just nu råder förtryck.
Innan jag kom in i riksdagen trodde jag att den demokrati och frihet från auktoritärt styre som jag funnit inom universiteten och forskningsinstitutionerna också skulle finnas här i riksdagen. Men nu börjar jag bli betänksam och skulle gärna vilja ta del av en diskussion om riksdagsdemokratin.
- Hur stor är friheten för enskilda riksdagsledamöter att tänka och tala fritt?
- Är riksdagen ett frihetens fäste, eller är den ett auktoritärt maktcentrum?
- Är vi riksdagsledmöter lydiga redskap för maktspelarna eller representerar vi de människor som givit oss sitt förtroende?
- Om vi ser demokratiska problem här, hur kan de åtgärdas?
Jag kommer från en helt annan värld. Teatern! Nu är jag i den politiska världen. Riksdagen! I drygt två år har jag varit riksdagsledamot och fått insyn i vår svenska demokrati. Första tiden gick jag omkring som i ett rus. Jag hade blivit en av de 349 riksdagsledamöterna som skulle försvara och kämpa för vårt demokratiska styrelsesätt. Jag hade blivit vald av folket och hade fått stol 209. Stolen var blå med mjukt tyg. Den hade spakar och kunde svänga nästan runt. En gång klämde jag mig så illa att jag blödde, men det gjorde ingenting. Jag ville mer än så!
Jag hade aldrig förr arbetat med politik - det vill säga varit politiker. Däremot har jag slagits mot politiker - ganska våldsamt faktiskt - men det var på 70-talet och nu är det 2009. Världen har förändrats och jag också förmodligen. I början vandrade jag omkring i både det gamla och nya riksdagshuset som är förenade med förnämliga sammanbindningsbroar. Jag har också försökt orientera mig i de gamla underjordiska gångarna. Där går jag alltid vilse. Där vill jag inte vara ensam!
Vår plenisal (där man röstar) ligger högt ovan jord med utsikt över vatten, himmel och stadshuset. Sol och ljus flödar in. Hit sprang jag ofta upp den första tiden även när det var tomt och vi inte röstade. Jag bara stod där och kände mig glad och stolt. Jag befann mig mitt i den svenska demokratins hjärta! Jag bara stod där och smakade på känslan men mycket har hänt sedan dess!
Evas blogg
Samtidigt med Solveig kom jag in i riksdagen, även jag från andra världar. I mitt fall var det fråga om utbildning och forskning inom naturvetenskap, teknik och miljö med baser i Göteborg och Borås. Men jag har också varit verksam i svenska och norska forskningsråd och forskningsinstitut.
Liksom teatern är lärdomsorganisationerna "samhällen i samhället", där människans styrka och svaghet visar sig, ibland oväntat och utan förvarning. Av våra sju dödssynder är nog fåfängan, högmodet och avunden de som jag oftast kommit i kontakt med, men synderna har på senare tid alltmer kommit att förblekna genom etableringen av demokratiska styrformer, där såväl studenter som anställda kan göra sina röster hörda.
Under de år jag arbetat har jag särskilt uppskattat den vidgade världen med samarbete och kunskapsutbyte med människor från andra länder. Genom att vänskap och kontakter mellan våra svenska ungdomar och unga människor i såväl I- som U-länder fått utvecklas, finns det idag större möjligheter än någonsin att utveckla demokrati och välstånd även i länder där det just nu råder förtryck.
Innan jag kom in i riksdagen trodde jag att den demokrati och frihet från auktoritärt styre som jag funnit inom universiteten och forskningsinstitutionerna också skulle finnas här i riksdagen. Men nu börjar jag bli betänksam och skulle gärna vilja ta del av en diskussion om riksdagsdemokratin.
- Hur stor är friheten för enskilda riksdagsledamöter att tänka och tala fritt?
- Är riksdagen ett frihetens fäste, eller är den ett auktoritärt maktcentrum?
- Är vi riksdagsledmöter lydiga redskap för maktspelarna eller representerar vi de människor som givit oss sitt förtroende?
- Om vi ser demokratiska problem här, hur kan de åtgärdas?
måndag 9 mars 2009
Presentation
Vi som ansvarar för denna bloggen är Solveig Ternström och Eva Selin Lindgren från Centerpartiet i Stockholm respektive Göteborg. Vi är båda ledamöter i Sveriges riksdag.
Vi kallar oss "olydiga", för vi lyder inte under någon auktoritet utom den som ges av våra egna samveten. I bloggen vill vi ta upp angelägna frågor till fri debatt tvärsöver alla politiska och religiösa fält, och vill rikta särskild uppmärksamhet mot frågor om våra värdegrunder, etik och moral. Sådana värden inrymmer frågor om livets fortbestånd på jorden, om fred, miljö, kultur och alla människors möjlighet att leva ett gott och värdigt liv.
Ni som besöker bloggen är förstås välkomna att kommentera och reflektera över våra inlägg. Vårt första inlägg tar upp en "evig" fråga, nämligen den om demokratin.
Mer om Eva Selin Lindgren hittar du på centerpartiet.se
Mer om Solveig Ternström hittar du på solveig.se
Vi kallar oss "olydiga", för vi lyder inte under någon auktoritet utom den som ges av våra egna samveten. I bloggen vill vi ta upp angelägna frågor till fri debatt tvärsöver alla politiska och religiösa fält, och vill rikta särskild uppmärksamhet mot frågor om våra värdegrunder, etik och moral. Sådana värden inrymmer frågor om livets fortbestånd på jorden, om fred, miljö, kultur och alla människors möjlighet att leva ett gott och värdigt liv.
Ni som besöker bloggen är förstås välkomna att kommentera och reflektera över våra inlägg. Vårt första inlägg tar upp en "evig" fråga, nämligen den om demokratin.
Mer om Eva Selin Lindgren hittar du på centerpartiet.se
Mer om Solveig Ternström hittar du på solveig.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
